Trist dröm..

Usch.Hade en sån otrevlig dröm inatt.Den har liksom funnits i mitt huvud hela dan och cirkulerat runt.Suck.Är det liksom inte mitt ex jag drömmer om så är det min Pappa.Jag brukar tycka om att drömma om min Pappa.Det händer inte så ofta,men det känns så verkligt liksom,det är ungefär som att träffa honom,och eftersom han dog redan 1999 så känns det oftast bara kul att få träffa honom ibland..(det låter säkert helt sinnesjukt när jag säger så..)Vanligtvis i drömmen är det en vanlig dag liksom,och det skämtas och pratas allvar ibland,och det känns precis som om det vore på riktigt.Jag kanske berättar om nån dumhet jag lyckats göra,och Pappa skrattar lite lågt sådär,tittar på mig,jag ser hans ansikte med de bruna ögonen och hans skrattgropar,å han ruskar om i mitt huvud och säger: "Du kan du Jetti"..
Så var det oftast.. =) (till skillnad från mammas reaktion då,som skulle ha blivit hysteri..)
Nåja ,skillnaden på de drömmar jag brukar ha och den jag hade i natt var ju att det kändes som att jag inte betydde nåt för honom..Alla mina kusiner hängde där,och de hade alla så kul ihop,och jag kände mig liksom bara utanför(och så var det ju oxå på riktigt,att när mina kusiner var där,så kände jag mig lite utanför och bortglömd,så var det ju ofta på helgerna hos min Pappa,och det va fest och alla var lite onyktra,det var ju därför jag slutade att hälsa på honom,jag hade ju inte kommit dit för mina kusiners skull eller en massa sprit,jag ville ju träffa min Pappa bara..)Sen drog jag till England och var borta i flera år,hade inte så mkt kontakt med honom då,jag skrev lite brev och så,och hälsade på honom de gånger jag var på semester här hemma.Sen ringde han till mig då,nån gång på sommaren 99.Då bodde jag hos Gerry i Hackney.Han liksom bara ringde och jag råkade vara hemma just då..(han hade aldrig ringt mig förr,på alla de år jag bott i London.)Han hade druckit lite,de hörde jag på hans röst,men inte särskilt mkt.Vi pratade länge,om lite olika saker,bla,om vad jag gjorde i London och vad jag ville göra..Han tyckte att jag skulle komma hem till Sverige och börja snickra ihop me honom..Just då gick mitt liv lite på tomgång,det hände liksom inget,och jag ville göra nåt annorlunda..Så jag planerade för min hemresa till Sverige,och den 31:a Oktober 1999 åkte jag tillbaka till Sverige.Den 1 December fick Pappa och vi alla veta att han hade lungcancer.Den 14 december 1999 så dog han.
Fan vad ruttet det är när folk dör!! Iallafall när bra människor som man älskar dör..Man får aldrig mer träffa dem!!Man kan aldrig mer prata med dem,man får aldrig höra deras röst eller se dem nå mera.Det finns bara gamla minnen man får leva på.Inget nytt händer.Jag hade ju hoppats på att få lära känna farsan lite mer nu när jag bestämt mig för att stanna ett tag i Sverige..istället så går han sta och dör!!!
Fan vilket skit.Där var jag nu i Sverige,hade tänkt att starta ett nytt liv liksom.Nu hade Pappa dött,han som fått mig att ta steget att flytta hem igen..jag låg alldeles ensam på madrassen ja fått i min tomma lägenhet,hade lämnat London som vart mitt hem för så länge,pojkvän,hund,jobb,kompisar..jag hade inget jobb,kompisen hade skaffat man och barn,mina brorsor hade tjejer och barn de oxå,min galna morsa bodde i huset bredvid mitt..Vilket toppenliv jag hade kommit tillbaka till!!!
Fan vad ruttet allt kändes..Det gör det fortfarande ibland.Inte tycker jag att jag lyckats så bra under min tid i Sverige direkt.Lite ströjobb här och där,flyttat runt litegrann Västerås-Falun-Västerås-Ransta..Struliga pojkvänner,Brustet hjärta..Inte ser det ut som nån förändring inom det närmaste heller..Får väl se hur det går med min Arbetsträning i höst sen då..
Jag tror att mycket av varför jag tänker så mkt på min Pappa just nu är ju för att en av mina farbröder gick bort förra veckan.Den 3 juli.Han var 62 år.Ett år äldre än min pappa som skulle ha varit 61 nu i år.Han blev bara 53.Fan,hade han inte kunnat få några fler år i livet...Vilket skit.Jag saknar honom.Önskar jag kunde få träffa honom och prata lite med honom.Berätta lite om mitt liv,om mina Amazoner.. =) Synd att jag inte tror på ett liv efter detta.Eller på det övernaturliga..Men jag tror att han va lite nöjd över att jag tog mig tillbaka till Sverige iaf.Att han på nåt sätt kände på sig att det var nåt fel med honom då på sommaren då han ringde mig och ville att jag skulle komma hem.Jag är glad att jag lyssnade på honom då.Men det var ju nåt som va så ovanligt..att han ringde och ville att jag skulle komma hem.Morsan sa ju varje gång vi pratade i telefon att "nu får du väl för fan ta å komma hem,jag slänger ut katten genom fönstret!"
Då,under tonåren,då jag slutade hälsa på pappa för att det alltid bara var en massa fylla där,kunde jag sitta hemma för mig själv och tänka att "Min Pappa tycker inte om mig.Han vill inte träffa mig." Min lillebror,som fortsatte att hälsa på pappa,fastän han var full,sa till mig att Pappa hade sagt till honom: "Jag tror inte jetti tycker om mig,hon vill aldrig hälsa på mig".Men min brorsa sa ju till honom att det var för att de jämt va en massa fylla där som jag inte ville åka dit. Men så idiotiskt!!Där satt vi på varsitt håll å tänkte..Så dumt..

Nåja,Ove är död nu också.Begravningen är den 26 juli såg jag.Men jag tror inte att jag kommer att gå dit.Ska höra med brorsorna.Jag brukar vilja gå på begravningarna,för Pappa hade ju gjort det om han hade levat.Men jag vet inte,det känns inte som att jag kommer att gå.Men jag vill nog skicka nåt till kusinerna iaf.Jag har ju vart på en del begravningar nu de senaste åren.Dom blir inte så gamla på min Pappas sida av familjen.Visserligen har många av dem levt rätt så hårda liv..mycket dricka och mycket jobba oxå..Alla satt de å åkte Norden runt och bodde i sina husvagnar..

Farfar blev 44 har jag förmig,han dog 1960 i Cancer.
Farmor blev 76,hon dog 1994,hon hade både cancer och diabetes.
Ingvar dog 1998,62 år gammal,han fick visst en hjärnblödning.
Rolf dog i februari 1999,56år gammal,fick visst en hjärtattack,men han hade ju diabetes han med.
Pappa dog ju i December 1999,53 år gammal i Lungcancer.
Håkan dog 2002 har jag för mig,och han blev 59år tror jag,han dog hemma,jag vet inte om det kanske också var hjärnblödning eller hjärtat.
Börje dog 2004 och han blev 54 år gammal.Han hade haft flera hjärnblödningar.Men han hade haft ett hårt liv..
Och så Ove som dog nu..62 år gammal.

Du ser vad man har att brås på.. =/